Julkort från rymden
Ungefär så här ser det ut julen 2014
Från vänster i bild är det Venus, Månen, Merkurius, Solen, Jorden, Saturnus och Jupiter. Det röda bandet är Ekliptikans stjärnor.
Det sneda ljusa stråket bakom solen är vintergatan och dess centrum. Sen fick jag med tomten också. Nymånen inföll nästan samtidigt som vintersolståndet i år 2014-12-22. Alla objekt på bilden är i reella positioner som råder just för detta datum.
Det har kommit snö
Vintern är på gång
En teori om mörk materia.
Enligt beräkningar så måste det finnas mer materia i rymden än vad som kan observeras om inte centrifugalkrafterna skall slita isär galaxerna. Men kan det istället vara så att ljuset och även gravitationen blir förstärkt stjärnor emellan med en slags tunneleffekt. Det är ju just ekliptikans stjärnor som skulle kunna ge den effekten för jordklotet då vi hamnar mitt emellan solen och stjärnor på ekliptikan.
Plejaderna står på tur nästa vecka.
Stjärnhopen Plejaderna sveper sol-jord-linjen förbi den 21:a november nästa fredag.
Då blir det väl lite mer omväxling i vädret nästa vecka. Ska visst finnas ett 1000-tal stjärnor i gruppen. Ett mer bekant namn på Plejaderna är Lilla Karlavagnen. Subaru är det japanska namnet på stjärnhopen. Dom ligger bara 4 grader över Ekliptikan så dom ger nog ett märkbart tillskott till solindexet. Det är dom som ligger över till vänster om jordklotet och månen rakt under på bilden nedan.
Då blir det väl lite mer omväxling i vädret nästa vecka. Ska visst finnas ett 1000-tal stjärnor i gruppen. Ett mer bekant namn på Plejaderna är Lilla Karlavagnen. Subaru är det japanska namnet på stjärnhopen. Dom ligger bara 4 grader över Ekliptikan så dom ger nog ett märkbart tillskott till solindexet. Det är dom som ligger över till vänster om jordklotet och månen rakt under på bilden nedan.
Över eller under Ekliptikan.
Galaxerna skyms
Om nån dag nu i början av november så ser man inte några galaxer i och i kring "fönstret" och orsaken är att det är vår egen galax vintergatan som "stjäl" ljuset från andra galaxer. Kanske det är det uteblivna galaxljuset som gör att vinter och kyla infinner sig. Det går nu att se galaxerna ändå men då medelst med speciella kikare för infrarött ljus. Första galaxhopen som visar sig igen blir i mitten av januari. Pilen visar åt vlket håll jordklotet rör sig.
Dom röda punkterna är dom starkare stjärnorna utmed ekliptikan. Galaxerna är dom turkosa objekten. Det tar tio dagar för jordklotet att röra mellan varje streck i rutsystemet.
6 November
15 Januari
Stjärnorna i vintergatan
Det är ca1000 stjärnor som är lite starkare på ekliptikan och har inverkan på solindexet.
Ljusfenomen morgon och kväll
Nån timme före soluppgång och efter solnedgång kan det vid enstaka tillfällen dyka upp ett speciellt ljus, som är bekant för astronomer. Det kallas för zodiakljus och sägs ha att göra med damm och gruspartiklar i rymden. Men många frågetecken finns det och en term som återkommer i observationerna är ekliptikan. Här kan en ledtråd finnas till dom här vinklarna som jag tidigare nämnde. Här är ett par bilder på zodiakljuset.
Det är ett ljus som är trekantigt med basen mot marken.
Vy 14 Oktober
Så ser det ut på onsdag
Klotet kommer att gå förbi en galaxhop
och på torsdag ser det ut så här
Och på fredag så här
Dagsljuset kan bli lite intensivare vid passagen.
Trösklar att komma över
Tröskel 1.
En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Och rörliga bilder säger mer än en miljon ord kan jag tänka. För att jag ska kunna illustrera det hela så måste jag få till bildsekvenser på bloggen som återger passager mellan jorden och viktiga stjärnor. Just nu har jag ingen bra lösning på det, även om det kan vara enkelt då jag har sekvenser från programmet fastän i ett annat format.
En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Och rörliga bilder säger mer än en miljon ord kan jag tänka. För att jag ska kunna illustrera det hela så måste jag få till bildsekvenser på bloggen som återger passager mellan jorden och viktiga stjärnor. Just nu har jag ingen bra lösning på det, även om det kan vara enkelt då jag har sekvenser från programmet fastän i ett annat format.
Tröskel 2.
Teorin är för spektakulär och omöjligt att finna bevis för.
Tröskel 3.
Avsätta tid och arbeta metodiskt. Just nu blir det mer sporadiskt.
Men jag har i alla fall införskaffat en lite nyare dator, men jag vet inte om det hjälper.
Återstart efter sommaren
Har haft ett uppehåll ett tag i skrivandet men har kollat stjärnor och väder lite varje dag ändå. Och även klurat i lite nya vinklar i stjärnprogrammet och sett att i tid, inte bara hela dagar utan även timme för timme ändras solindex ständigt efter stjärnor om man zoomar in i en speciell sektor i observationsfönstret. Effekten bakom teorin skulle jag vilja kalla terminatoreffekt eller jordkanteffekt. Eller i dagligt tal säga att solindexeffekten hamnar på den sektor av jordskivan som vetter åt det håll stjärnan befinner sig. Och då har vi plötsligt en annan upplösning i tidsskalan som är timme för timme om inte ännu mindre. Hur bred sektorn kan vara är nog variabelt. men det kan handla om spetsiga vinklar från 30 grader ner till 10 grader gissningsvis. Sektorn i observationsfönstret är i storleksordning en kvadrant beroende på att vi på ca 60:e breddgraden färdas den sträckan som ger en kvadrant. Jag ska återge det visuellt när jag fått till några vyer.
Tur med stjärnpositionerna i sommar
Det ser ut som att hela Juli kommer att bli ordentligt varm när man ser hur stjärnpositionerna hamnar i fas med våra längdgrader. Bara det inte blir för varmt. Jag har fått lov att trycka i gång kylanläggningen så inomhustemperaturen blir mer normal. Igår hade vi en mycket starkare stjärna (1000x sol) i en fullträff och idag två (100xsol) och även så ser det ut framåt i Juli.
Midsommarvärmen matar på
Stjärnorna som har störst effekt kring midsommar är inga enstaka stjärnor. Det är stjärnkluster med tusentals stjärnor samlade i hopar som ger ett starkare ljus. Eftersom dom befinner sig kring vintergatans centrum så är dom aktuella nu i en månad före och en månad efter midsommar. I år har det varit flera "fullträffar med stjärnkluster" för våran del. I morgon måndag får vi en träff med varmare väder och på midsommaraftons kväll ser det ut att bli varmare också. Att det blåser nordanvind kan vara en effekt från en tidigare klusterträff just när våra longitudgrader var i läge vänt mot solen och öppnat upp ett stråk till polarluften vilket resulterat i ett kalluftsutbrott.
En fundering om ljus.
Det tar 8 minuter för ljuset att färdas från solen till jorden. Varje sekund tar jorden emot en enorm mängd energi från solen. Men då finns det 8 minuters solenergi som hela tiden är på väg i tomma rymden. När en stjärna som befinner sej 500 ljusår bort finns det också ljus i tomma rymden hela vägen hit eftersom man kan se den. Men frågan är, vad händer med ljus som varit på väg så länge. Klumpar ljusstrålarna i hop sej på vägen hit och färstärks ljuset? Ljus har ju massa, och allt som har massa drar ju ihop sig. Kan stjärnmysteriets förklaring finnas i ljus som fått andra egenskaper och har blivit förstärkt när det befunnit sig i rymden i hundratals år. Märkligt i alla fall att man kan se stjärnor när dom är så långt bort.
Vintergatans lutning
Vnkeln mellan Ekliptikan och Vintergatan kan vara 57grader
Ett nytt grepp om stjärnmysteriet.
Jag har försökt klura ut vad för slags effekt i lufthavet som kan vara reaktionen på det här mystiska stjärnfenomenet. Det kan vara jetströmmarnas form, läge och rörelsemönster, men den allmänna rörelsen österut är nog däremot orsakad av den ordinära västanvinddriften.
Iakttar man jetströmmar när en lite starkare stjärna kommer i position så blir dom krokigare och formar sig till halvcirklar och slingor och kan även börja vandra baklänges västerut. I storlek och tid finns ett sammanhang.
Om det nu är ekliptikans stjärnor som är orsaken till jetströmmarnas plötsliga krumbukter så kan förklaringsmodellen för långsiktiga väderprognoser vara ganska enkel. Jag gissar att det inte är många väderforskare som har haft en tanke på att koppla ihop stjärnor med väder och vind. Med datorprogrammet och ett antal jetströmskartor över tid så kan det gå att framlägga bevis för att sambandet existerar.
Iakttar man jetströmmar när en lite starkare stjärna kommer i position så blir dom krokigare och formar sig till halvcirklar och slingor och kan även börja vandra baklänges västerut. I storlek och tid finns ett sammanhang.
Om det nu är ekliptikans stjärnor som är orsaken till jetströmmarnas plötsliga krumbukter så kan förklaringsmodellen för långsiktiga väderprognoser vara ganska enkel. Jag gissar att det inte är många väderforskare som har haft en tanke på att koppla ihop stjärnor med väder och vind. Med datorprogrammet och ett antal jetströmskartor över tid så kan det gå att framlägga bevis för att sambandet existerar.
Hur idèn uppstod
I mina yngre år så arbetade jag för lantmäteriet som s.k. pinnpojk och en av arbetsuppgifterna där var att staka linjer. Det innebär att sätta ned stakpinnar på två platser och sedan förlänga linjen med flera pinnar i samma linje. När jag fick det här rymdprogrammet så upptäckte jag att det gick att förfara på samma sätt. Bara det att nu tog jag solen som utgångspunkt och jorden som riktmärke och kollade var linjen träffade. Eftersom jorden färdas runt solen så blev linjen rörlig och träffar då stjärnor i en cirkel med solen i centrum. Cirkeln är ju självaste ekliptikan och bildar en skiva i rymden där dom speciella stjärnorna ligger. Stjärnorna i sig är nog inte så unika utan det är platsen dom ligger på som gör att solen får en mystisk outforskad ökad värmeeffekt. När jag kikade på stjärnornas ljusstyrka, temperatur och storlek och för skojs skull jämförde med det väder som var för tillfället så trodde jag det var en tillfällighet men fortsatte att kolla och blev mer och mer förvånad för att inte säga konfunderad.
Idag har jag spånat i jetströmmar
Har idag kollat om det tidsmässigt kan finnas en koppling mellan jetströmmar och stjärnstråket utmed ekliptikan. Ja det ser inte så omöjligt ut i alla fall. Januari februari och mars månaders ljusstarkare objekt ser ut att stämma in med slingorna i jetströmmarna.
Lite om programmet jag använder
Det är ett dataprogram som visar rymden rymden i 3D. År 2001 kom det ut och år 2008 förbättrades det så att från ha beräknat enskilda tyngdpunker på planeterna så beräknades sammansatta tyngdpunkter istället på alla solsystemets himlakroppar. Och med den precisionen som programmet ger så går det att beräkna det här Solindexet.
