En fundering om ljus.
Det tar 8 minuter för ljuset att färdas från solen till jorden. Varje sekund tar jorden emot en enorm mängd energi från solen. Men då finns det 8 minuters solenergi som hela tiden är på väg i tomma rymden. När en stjärna som befinner sej 500 ljusår bort finns det också ljus i tomma rymden hela vägen hit eftersom man kan se den. Men frågan är, vad händer med ljus som varit på väg så länge. Klumpar ljusstrålarna i hop sej på vägen hit och färstärks ljuset? Ljus har ju massa, och allt som har massa drar ju ihop sig. Kan stjärnmysteriets förklaring finnas i ljus som fått andra egenskaper och har blivit förstärkt när det befunnit sig i rymden i hundratals år. Märkligt i alla fall att man kan se stjärnor när dom är så långt bort.
Kommentarer
Per-Erik Hedén
Till länken nedan kan du skicka dina frågor:
https://www.liu.se/forskning/fragaforskare/astronomi?l=sv
Bengt Nilsson
Tackar för tippset Per-Erik. Det brukar dyka upp lite funderingar ibland som man behöver ett bollplank till.
Trackback
