Solljusets intermittenta natur.
Den tillsynes slumpvisa fördelningen av stjärnor på himlen skapar ett virrvarr av ljuspunkter. Men en sak kan man i alla fall säga om stjärnor är att, dom är där dom är. När jag ser den lokala zenit-pelaren sveper längs med ekliptikan så träffar den näraliggande och lite starkare stjärnor. Resultatet av det blir att solljuset energi ökar och minskar vartefter träffarna sker. Solljuset styrka blir intermittent. Men energiupptaget i atmosfären har en tröghet som slätar ut temperaturväxlingarna, så att det blir svårt att detektera variationerna. Men på högre höjd, och långt från vatten så minskar trögheten och temperaturvariationerna blir större, typ inlandsklimat.
Dagens bild: Den svaga gröna linjen genom klotet är den lokala zenit-pelaren som pendlar med jordens rotation.
Kommentarer
Trackback
